Kategoriarkiv:Okategoriserade

Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull.

Jesaja 1:18 

Bibeln gör det tydligt att varje människa föds in i världen som en syndare (Romarbrevet 3:23). Den synden gör oss ceremoniellt orena och olämpliga att träda in i Guds närvaro.

 Det är Kristi blod som tvättar bort våra synder (1 Johannes 1:7; 1 Petrus 1:19). Hebreerbrevet 9 jämför de gamla reningsmetoderna med det nya förbundet som kom genom Jesus Kristus. Jesus kom till jorden för att upprätta ett nytt sätt att bli rättfärdig inför Gud. I Hebreerbrevet 9:13–14 står det:

När vi genom tron applicerar Jesu blod på våra orena själar, förklarar Gud oss rena (Titus 2:14; 3:5). Han tvättar bort våra synder, så att säga, lägger vår syndaskuld på sin egen Son och förklarar oss rättfärdiga inför sig (Kolosserbrevet 2:14; 2 Korinthierbrevet 5:21). 

Gud väljer att glömma vår synd och avlägsnar den från sig (Psaltaren 103:12). Vi är fortfarande syndare i praktiken, men rättfärdiga i vår ställning. Glädjen i det kristna livet är att, även om vi inte är perfekta, kan vi leva varje ögonblick med förvissningen om att våra synder är tvättade av Jesu blod och att vi har blivit förklarade ”rena” av den slutgiltiga domaren (se 1 Mosebok 18:25 och Romarbrevet 8:33). 

Låt oss börja en ny månad, vecka och dag med ett rent hjärta, som är i frid framför Gud!

Jakob kämpar med Gud

1 Och Jakob fortsatte sin färd. Då mötte Guds änglar honom. 2 När han såg dem sade han: ”Här är Guds skara.” Och han kallade platsen Mahanajim. 3 Jakob skickade budbärare framför sig till sin bror Esau i Seirs land på Edoms mark
4 och befallde dem: ”Så här ska ni säga till min herre Esau: Din tjänare Jakob hälsar: Jag har bott hos Laban och dröjt kvar där ända tills nu. 5 Jag har oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor, och nu sänder jag bud för att låta min herre veta det, så att jag kan finna nåd för dina ögon.”
6 När budbärarna kom tillbaka till Jakob sade de: ”Vi träffade din bror Esau, och han kommer emot dig med fyrahundra man.” 7 Jakob blev mycket förskräckt och greps av ångest. Han delade upp sitt folk och fåren, korna och kamelerna i två skaror 8 och sade: ”Om Esau överfaller den ena skaran och slår den, så kan den andra komma undan.”
9 Och Jakob bad: ”Herre, min far Abrahams Gud och min far Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt så ska jag göra dig gott. 10 Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare. När jag gick över denna Jordan hade jag inte mer än min stav, och nu har jag blivit två skaror. 11 Rädda mig från min bror Esaus hand, för jag är rädd att han kommer och dödar mig och mödrarna och barnen.
12 Du har själv sagt: Jag ska göra dig mycket gott och låta dina efterkommande bli som havets sand, omöjliga att räkna.”
13 Jakob stannade där den natten. Från sina hjordar tog han ut gåvor till sin bror Esau: 14 tvåhundra getter och tjugo bockar, tvåhundra tackor och tjugo baggar, 15 trettio kamelston som gav di och deras föl, fyrtio kor och tio tjurar samt tjugo åsneston med tio föl.
16 Han lämnade dem i sina tjänares hand, var hjord för sig, och sade: ”Gå framför mig och håll ett avstånd mellan hjordarna.” 17 Sedan befallde han den som gick först: ”När min bror Esau möter dig och frågar: Vem tillhör du och vart går du, och vem tillhör djuren som du driver framför dig? 18 så ska du svara: De tillhör din tjänare Jakob. Det är en gåva som han skickar till sin herre Esau, och själv kommer han efter oss.” 19 Han befallde också den andre och den tredje och alla de andra som drev hjordarna: ”Som jag har sagt er ska ni säga till Esau, när ni kommer fram till honom. 20 Ni ska också säga: Se, din tjänare Jakob kommer efter oss.” Han tänkte nämligen: ”Jag vill beveka honom med gåvorna som kommer före mig. Sedan kommer jag själv inför hans ansikte. Kanske tar han då emot mig väl.” 21 Så kom gåvorna före honom, medan han själv stannade i lägret den natten.
22 Men Jakob steg upp samma natt och tog sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vadställe. 23 Han tog dem och förde dem över bäckravinen tillsammans med allt annat han ägde. 24 Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom ända tills gryningen kom.
25 När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden så att höften gick ur led medan han brottades med honom. 26 Och han sade: ”Släpp mig, för gryningen är här.” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” 27 Då sade han till honom: ”Vad är ditt namn?” Han svarade: ”Jakob.” 28 Han sade: ”Du ska inte längre heta Jakob utan Israel, för du har kämpat med Gud och med människor och segrat.” 29 Och Jakob frågade: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du efter mitt namn?” Och han välsignade honom där.
30 Jakob kallade platsen Peniel, för han tänkte: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats.” 31 När han hade kommit förbi Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på höften. 32 Därför äter Israels barn än i dag inte höftsenan som ligger på höftleden, eftersom han slog Jakob på höftleden, på höftsenan.

När vi kommer till kapitel 32 har det gått tjugo år sedan Jakob lämnade sitt hem i Kanaan. Han har nu elva söner och en dotter från två fruar och två tjänarinnor. Han arbetade för Laban i sju år för att få Rakel som hustru, bara för att bli lurad på bröllopsnatten och var då gift med Lea, Labans förstfödda dotter. Jakob arbetade sedan sju år till för att få Rakel som husru. Därefter arbetade Jakob ytterligare sex år för att få en del av Labans boskap, utav vilken han tog med sig det mesta och det bästa av hjorden.

Jakobs liv var verkligen fyllt av möda och besvär, förmodligen en del förvirring också. Men Gud hade lovat att vara med honom innan han ens kom till Labans hus. Vi kan anta att Jakobs relation fortsatte att utvecklas under dessa tjugo år. Det verkar som att Jakob lärde sig att be och förlita sig på Gud för vishet och för sina behov.

Jakob lämnade Labans hus utan att berätta det för honom. Han hade en stor del av boskapen som en gång hade tillhört Laban. Han hade sina två döttrar och minst tolv barnbarn (elva pojkar och en flicka). När Laban inser detta, går han efter Jakob. Gud visar sig för Laban i en dröm och varnar honom att varken säga något gott eller ont till Jakob. Men Laban ville också få tillbaka sina avgudar som han trodde hade stulits från honom. När han kommer ikapp Jakob, tilltalar han honom och förklarar angående de saknade idolerna. Det är en anklagelse som upprör Jakob väldigt mycket. Efter att ha genomsökt varje tält kunde Laban inte hitta de falska gudarna. Han och Jakob slöt ett förbund med varandra, ett fredsförbund.

Kapitel 32 inleds efter dessa händelser. Jakob är på väg mot Kanaan när han får veta att Esau, hans äldre bror är nära. Han blir orolig och skickar bud till Esau och ber om ett fredligt möte. Esau berättar att han skulle vilja prata med sin yngre bror, Jakob. Han skulle också ta med sig fyrahundra man. Det behöver inte sägas att Jakob är lite rädd för vad som kan hända. Han utvecklar en plan för att skydda sina fruar och barn. Han skickar dem över bäcken Jabbok. Men själv stannar han kvar. Kanske ville han be till Herren ensam. Kanske ville han träffa Esau ensam, utan sin familj. Hur som helst, Bibeln säger att en man brottades med Jakob. Det står inte när de började slåss, men de brottades tills solen började gå upp.

Personen som Jakob brottades med är inte namngiven. Men vi känner honom som Herren. Det är med all säkerhet Jesus själv (enligt vad jag tror), som visade sig för Jakob i mänsklig gestalt, innan hans förkroppsligande. När de brottas säger Bibeln att mannen inte kan segra över Jakob. Men Han lägger istället sin hand på höftleden och får den att gå ur led. Om detta verkligen är Herren, vilket vi med all säkerhet tror att det är, då vet vi att Han kunde ha segrat över Jakob om Han så hade önskat. Men han lät kampen pågå åtminstone en tid. Varför? För att visa (eller påminna) Jakob kraften i verksam, ivrig bön till Gud. Jakob kände under kampen att han brottades med någon som var mycket större och starkare än en vanlig människa. Det är därför han fortsätter att brottas med honom och kräver att mannen välsignar honom.

Några tankar att fundera på:

Gud vill att vi ska gå till honom i ivrig bön.
Jakobs brev 5:16-18
16 En rättfärdig mans ivriga bön förmår uträtta mycket. 17. Elia var en människa som vi. När han i bön bad att det inte skulle regna, så regnade det inte på jorden under tre år och sex månader. 18. Sedan bad han igen och himlen gav regn och jorden bar sin gröda.”

Bön är tänkt att bedrivas med passion och glöd. Det är andlig krigföring som vi står mot. Den här berättelsen om Jakob som brottas med Herren är en som kan lära oss mycket om bön och åkallan.

Hur vet vi att det är Gud (Jesus) som Jakob brottades med? Jakob säger att han har sett Gud ansikte mot ansikte. Dessutom var morgonen nära och gryningen var på väg att komma fram. Detta skulle ha visat Guds (Jesu) ansikte på ett klart och bestämt sätt. Herren kanske inte ville att det skulle hända? Det är svårt att säkert säga varför, men bara att det var dags för Herren att lämna honom.

Herren kunde lätt ha brottat ner Jakob. Han kunde få hans höft ur led. Han kunde ha gjort precis vad som helst också. Men han brottades istället med Jakob och lärde Jakob en värdefull läxa. Han fick också ett nytt (extra) namn, nämligen Israel.

Denna kampen uppmuntrade verkligen Jakob innan hans kommande möte med Esau. Det påminde honom om vem Herren var. Det påminde honom också om vem han var och att Herren fortfarande var med honom.

Detta möte med Herren verkar vara inte vara ”på sin plats” eller tillfälligt. Men det var välbehövligt och kom precis i rätt tid. Jakob kunde lätt ha varit oroad över den kommande undergången. Det verkade som om hans rygg var mot väggen och han var i princip instängd. Det var då Gud dök upp! Gud lär oss ofta våra största läxor under våra största prövningar. Dessa ögonblick blir vändpunkter i våra liv. Och även om vi kanske går därifrån haltandes, är vi starkare eftersom vi förstår att vi kan ha kraft med Gud, genom Gud. Vi kan ha hans makt över våra liv.

Jakob kommer till Laban

Första Moseboken 29:
1 Sedan fortsatte Jakob sin färd till Österlandet. 2 Där fick han se en brunn på fältet, och vid den låg tre fårhjordar. Ur den brunnen brukade man nämligen ge hjordarna vatten. Stenen som låg över brunnens öppning var stor. 3 Därför brukade man först samla alla hjordarna där och sedan rulla bort stenen från öppningen till brunnen och ge fåren vatten. Därefter lade man tillbaka stenen på sin plats över brunnens öppning. 4 Jakob frågade männen: ”Mina bröder, varifrån är ni?” De svarade: ”Vi är från Harran.” 5 Då sade han till dem: ”Känner ni Laban, Nahors son?” ”Honom känner vi”, svarade de.
6 Han frågade dem vidare: ”Är det väl med honom?” De svarade: ”Ja, det är väl. Och där kommer hans dotter Rakel med fåren.” 7 Jakob sade: ”Det är ju fortfarande full dag, det är inte tid än att samla in boskapen. Ge fåren vatten och för dem ut på bete igen.”
8 Men de svarade: ”Vi kan inte göra det förrän alla hjordarna har samlats och de har rullat bort stenen från brunnens öppning. Då ger vi fåren vatten.” 9 Medan han talade med dem kom Rakel dit med sin fars får, för hon brukade vakta dem. 10 När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram och rullade bort stenen från öppningen till brunnen och gav vatten åt sin morbror Labans får. 11 Och Jakob kysste Rakel och brast i gråt.
12 Han berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade det för sin far. 13 När Laban fick höra om sin systerson Jakob skyndade han sig emot honom, tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus. Jakob berättade för Laban allt som hade hänt honom. 14 Och Laban sade till honom: ”Du är verkligen av samma kött och blod som jag!” Så stannade han hos honom en månad.

Jakob tar tjänst hos Laban

15 Laban sade till Jakob: ”Du är ju min släkting. Ska du arbeta åt mig för ingenting? Säg mig vad du vill ha i lön.” 16 Laban hade två döttrar. Den äldre hette Lea och den yngre Rakel. 17 Leas ögon var matta, men Rakel var välväxt och vacker att se på. 18 Och Jakob älskade Rakel. Därför sade han: ”Jag kan arbeta för dig i sju år för Rakel, din yngre dotter.” 19 Laban svarade: ”Det är bättre att jag ger henne till dig än till någon annan. Stanna kvar hos mig.” 20 Så arbetade Jakob i sju år för Rakel, men för honom var det bara som några dagar eftersom han älskade henne.
21 När tiden hade gått sade Jakob till Laban: ”Ge mig min hustru, för nu är tiden inne. Låt mig gå in till henne.” 22 Då samlade Laban allt folket på orten och ordnade en fest. 23 Men när kvällen kom tog han sin dotter Lea och förde henne till honom, och han gick in till henne. 24 Och Laban gav sin slavinna Silpa till tjänsteflicka åt sin dotter Lea.
25 På morgonen fick Jakob se att det var Lea. Då sade han till Laban: ”Vad har du gjort mot mig? Var det inte för Rakel jag arbetade hos dig? Varför har du bedragit mig?” 26 Laban svarade: ”Här på vår ort brukar man inte ge bort den yngre före den äldre. 27 Fullfölj nu Leas bröllopsvecka. Sedan ska vi ge dig den andra också mot att du arbetar åt mig i sju år till.”
28 Jakob gick med på det och fullföljde hennes bröllopsvecka. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru. 29 Och Laban gav sin slavinna Bilha till tjänsteflicka åt sin dotter Rakel. 30 Så gick Jakob in till Rakel också, och han älskade Rakel mer än Lea. Sedan arbetade han hos honom i sju år till.

Jakobs barn

31 Men när Herren såg att Lea inte var älskad, gjorde han henne fruktsam medan Rakel var ofruktsam. 32 Lea blev havande och födde en son som hon gav namnet Ruben, för hon sade: ”Herren har sett mitt lidande. Nu kommer min man att älska mig.” 33 Och hon blev havande igen och födde en son. Då sade hon: ”Herren har hört att jag inte är älskad. Därför har han gett mig den också.” Och hon gav honom namnet Simeon.
34 Sedan blev hon havande igen och födde en son. Då sade hon: ”Nu ska äntligen min man hålla sig till mig. Jag har ju fött honom tre söner.” Därför fick han heta Levi.
35 Och hon blev havande igen och födde en son. Då sade hon: ”Nu vill jag tacka Herren.” Därför gav hon honom namnet Juda. Sedan slutade hon föda.

Jakob lyssnade till sina föräldrar och lydde dem. Han gick till landet Haran för att finna en hustru bland sina släktingar. Så var inte fallet för hans storebror Esau. Esau gifte sig med en kvinna bland Kanaans döttrar. Isak och Rebecka var inte nöjda med hans val. Det skulle inte bli så för deras andra son Jakob. Isak sa till sin son Jakob att gå till Haran, till hans morbror Laban. Där skulle han söka efter en hustru.

När Jakob kom till Haran såg han en brunn med en stor sten över brunnsöppningen. Han pratade med några herdar som kände hans morbror Laban. Då blev Jakob mycket glad över att höra att Laban var nära och hade det bra. Herdarna berättade också för honom att Rakel skulle komma med sin fars får. Då kom hon. Jakob tittade på henne och tyckte att hon var väldigt vacker. 

Det står inte ordagrant i Bibeln att Jakob och Rakel småpratade innan, men det är nog säkert möjligt att de gjorde det med varandra, som en inledning. Jag tror att han kysste henne på hennes kind och inte på ett romantiskt sätt. Det var bara en vanlig sed, det var så man hälsade på varanda. Då berättade han för Rakel vem han var och var han kom ifrån. 

Vi känner till historien väl och kan förstås prata mycket om den. Men jag vill hellre tala om tre principer som vi kan lära oss av utifrån den här historien. 

• Livet går oftast väl för en när man lyder sina föräldrar och lyssnar till dem. Det betyder inte att du alltid ska lyssna till vad de säger eller vill att du ska göra. Men det brukar i regel vara så.
  
  Efesierbrevet 6:1 – Ni barn, lyd era föräldrar i Herren, för det är rätt. Hedra din far och din mor, vilket är det första bud som har ett löfte med sig, för att det ska gå dig väl och du ska leva länge på jorden.
  
  Det finns oftast en bra anledning till att de säger det som de säger. Isak och Rebecka bar på vishet och trodde på Gud. De kände Gud. De kände till Guds löfte till Abraham och även till Isak. Kom ihåg att även Sem fortfarande levde! Vi vet inte säkert hur mycket Jakob visste om Gud. Men han lyssnade till sina föräldrar. Dessutom hade han just drömt om Gud och träffat Gud i sin dröm. Men vad hände sedan? Det gick både bra för Jakob och samtidigt inte så bra för honom. Livet går oftast bra när man lyder sina föräldrar och lyssnar till dem. 

• Gud utför sin vilja genom både goda och dåliga situationer. Guds löften kan man lita på. Många nationer kom från Jakobs säd. Men han kunde inte ha vetat vad som skulle hända. Han arbetade för Laban i sju år för att få gifta sig med Rakel. När det var dags att gifta sig med henne var det Lea på hans rum istället! Det var brukligt på den tiden att skicka in en brud i brudgummens kammare i mörker och under en slöja. Men Laban gjorde fel. Han ljög för Jakob. Jag tror inte att Lea gjorde något fel, det var faktiskt Labans fel. Jag påminns om en vers från Romarbrevet.
  Romarbrevet 8:28 – Vi vet också att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.
  
  Allting gick inte bra för Jakob, men Gud var med honom hela tiden och visste vad som skulle hända. Gud utför sin vilja genom både goda och dåliga situationer.

• Ibland använder Gud enkla saker för att förvirra dem vise. Jakob älskade Rakel mer än Lea, och det är ganska lätt att förstå varför han älskade Rakel så. Hur kände Lea då? Lea kände sig ledsen, kanske lite deprimerad. Men Gud såg henne. Gud kom ihåg henne, och Gud hjälpte henne. Vad gjorde Gud? Han öppnade hennes livmoder och hon blev havande och fruktsam.
  Första Korintierbrevet 1:27 – Men det som var dåraktigt för världen har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som var svagt i världen har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam.
  
  Och så var det med den här situationen. Jesus Messias kom från Juda stam. Rakel spelade en viktig roll, men det gjorde Lea också. Ibland använder Gud enkla saker för att förvirra dem vise.

Vi kan lita på Gud genom både goda och dåliga tider. Han älskar oss. Det vet vi verkligen. Han vet framtiden och vad som kommer att hända härnäst. Bli inte förvånad när livet inte går enligt din plan. Man kan säga… “Jag kan inte tro det!” Tro på det. Det kan hända, och det händer ofta. Vi borde vara tacksamma att vi har en god Gud som älskar oss, och alltid är med oss.

Tre principer:
Lyd och lyssna till dina föräldrar
Gud utför alltid sin vilja, i tid och otid
Gud kan använda händelser för att förvirra visa personer

Hebreerbrevet 11:8-19

8. Genom tron var Abraham lydig då han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han gav sig iväg utan att veta vart han skulle komma.
9. Genom tron levde han i det utlovade landet som i ett främmande land. Och bodde i tält med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte,
10. för han väntade på staden med de fasta grundvalarna, vars byggmästare och skapare är Gud.
11. Genom tron fick också Sara själv kraft att bli mor till en avkomma, och fast hon var överårig födde hon, för hon litade på honom som hade gett löftet.
12. Därför fick han också, denne ende man som dessutom var så gott som död, så många avkomlingar som stjärnorna på himlen och så oräkneliga som sanden på havets strand.
13. I tron har alla dessa dött utan att ha fått vad som var utlovat. De hade bara sett det i fjärran och trott på det och hälsat det och bekänt att de var gäster och främlingar på jorden.
14. För de som säger så visar att de söker ett hemland.
15. Och, i sanning, om de hade menat det land som de kommit ifrån, så hade de haft tid att vända tillbaka.
16. Men nu längtade de till ett bättre, det himmelska. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har ställt i ordning en stad åt dem.
17. Genom tron bar Abraham fram Isak som offer när han blev satt på prov. Sin enfödde son bar han fram som offer, trots att han hade fått löftena,
18. och till honom hade det blivit sagt: Genom Isak ska säd uppkallas efter dig.
19. För han tänkte att Gud var mäktig att också uppväcka från de döda. Därifrån fick han också honom tillbaka, bildligt talat.

Det finns två fall i detta avsnitt som talar om Abrahams tro på Gud. Avsnittet berättar också om Saras tro på Gud när hon blev gravid. Abraham är en viktig figur i Skrifterna eftersom hans tro på Gud är ett exempel för oss.

Abraham är den förste av patriarkerna. Han är far till patriarkerna. Fastän mänskligheten börjar med Adam, börjar nationen Israels historia med Abraham. Det var genom nationen Israel som Gud uppenbarade sin moraliska, civila och ceremoniella lag, som vittnar om hans vilja och sätt. Det var genom Israels nation som Gud uppväckte Messias, som uppfyllde lagen. Och det var genom nationen Israel som Evangeliet först spred sig till hedningarnas nationer. Det skulle vara svårt att förstå Bibelns Gud utan att faktiskt läsa Bibeln. Och Bibeln talar mycket om Guds utvalda folk Israel, ur vilket Abraham är den förste patriarken.

Så det är viktigt att förstå vad Bibeln säger om Abraham, särskilt om hans tro på Gud. Både Gamla- och Nya Testamentet betonar Abrahams tro på Gud. Paulus brev till romarna berättar att alla som tror på Kristus Jesus blir Abrahams andliga säd. Det betyder att vi blir Abrahams barn genom tron. 

För att förstå detta bättre skulle det vara fördelaktigt att läsa Romarbrevet kapitel 4. Men den primära sanningen finns i verserna 16-17, som säger…

16. Därför är det av tro, för att det ska vara av nåd, och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för den som är av lagen, utan också för den som är av Abrahams tro, han som är allas vår far –
17. som det står skrivet: Jag har satt dig till en far för många folk – inför Gud som han trodde på, honom som gör de döda levande och kallar på det som inte är till, som om det var till.

Hur är en troende i Jesus Kristus ett barn till Abraham? Vi är visserligen inte biologiska barn, vi är ju hedningar. Men vi är andliga barn. Vi har trott på Gud på samma sätt och i samma tro.

i Galaterbrevet 3:6-9 förklaras samma viktiga sanning.

6. Så var det med Abraham, han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.
7. Därför ska ni veta att de som är av tro, de är Abrahams barn.
8. Och då Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig ska alla folk bli välsignade.
9. Så blir då de som är av tron välsignade tillsammans med den troende Abraham.

Det skulle vara mycket svårt att förstå Abrahams tro utan att förstå Guds löfte till honom. Abrahams tro var inte en blind tro eller en ogrundad tro. Men det var en tro som baserades på löftet från Gud själv. Vi läser om detta löfte i 1 Moseboken 15:5-6.

5-6: Och Herren förde honom ut och sade: Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika skall dina ättlingar bli. Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.

Denna vers beskriver Guds löfte till Abraham. Men Gud ger detta löfte igen till Abraham i 1 Mos 22: 16-18.

16-18: Jag svär vid mig själv, säger Herren, att eftersom du gjorde detta och inte vägrade mig din ende son, skall jag välsigna dig och göra dina ättlingar talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och dina ättlingar skall inta fiendens städer. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som dina ättlingar har fått. Detta skall ske därför att du lydde mig.

Under detta tillfälle lovade Gud vid sig själv, vilket innebar att han avlade en ed som inte kunde brytas. Vi läser om detta igen i Hebreerbrevet 6:13-14.

13. För när Gud gav löftet åt Abraham, svor han vid sig själv, eftersom han inte hade någon större att svära vid,
14. och sa: Sannerligen, jag ska rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.

Vilka var de viktigaste särdragen för Abrahams tro?

Abraham trodde helhjärtat på Gud och endast på honom – ingenting eller ingen annan.

Abraham trodde villkorslöst på Guds ovillkorliga löfte. Gud gav Abraham ett löfte som inte var baserat på villkor för lydnad, utan på tro. På samma sätt trodde Abraham Gud med sitt hjärta och försökte inte tillfredsställa Gud med goda gärningar eller förtjäna Guds löfte med goda gärningar.

Abrahams tro på Gud framträdde starkt i hans handlingar, framför allt i 1 Moseboken 22 när han erbjöd sin son Isak i lydnad till Guds befallning. Detta var en handling (eller ett verk) av tro, Abraham gjorde något utåt i trogen lydnad till en trogen Gud. Abraham litade på att Gud HERREN SEBAOT, skulle förse honom med ett brännoffer.

Sara omnämns också i Hebreerbrevet 11. Det var hennes tro på Gud som är så viktig för oss att förstå. Precis som maken Abraham, hade Sara tilltro på Guds trofasthet. Gud lovade och Sara trodde på hans löfte.

Abraham hade kunskap om Gud och Hans löfte. Han trodde att Guds löfte var säkert. Han hade förtroende för Gud att Han skulle uppfylla sitt löfte. Och han vilade i det löftet.

Predikan 2021-07-26

Idag ska vi titta tillbaka på Filipperna, ett av Paulus brev som han skrev under sin tid i Rom. Han satt i fängelse under den tiden.

Viktiga saker att komma ihåg, om filipperna.

Vi läste först om filipperna i Apostlagärningarna kapitel 16. Där läser vi om en kvinna som heter Lydia och om en fångvaktare. Paulus predikade evangeliet för dem båda. De båda trodde därefter på evangeliet och blev frälsta. 

När vi läser Paulus brev till Filipperna, läser vi inte om Lydia eller fångvaktaren. Paulus skrev inte om dem i sitt brev. Men det är helt möjligt att de var närvarande och att de var en del av kyrkan. Vi vet inte säkert. 

Paulus hade ett särskilt förhållande till Filipperna. Han var den första som predikade för dem. De stödde Paulus med sina böner och med sin ekonomi. De var fattiga i livet men rika av nåd. Så de hade mycket gemensamt. Vi läser om filipperna igen i Paulus andra brev till (2:a Korintierbrevet 8) Korintierna. Även när de hade så lite gav de till Paulus av sin ekonomi och av sig själva. 

Låt oss prata lite om brevet till filipperna. 

Paulus skrev minst 13 brev i det Nya Testamentet. Vi vet om att han skrev brevet till hebréerna. Men det är möjligt i alla fall. 

Det finns inget i brevet som får oss att tro att filipperna hade problem. Vi vet att det inte finns någon perfekt kyrka. Men filipperna var en mycket bra kyrka. 

Hela brevet är viktigt. Allt i skrifterna är viktigt. Men det finns några verser som är väldigt viktiga. Låt oss nu titta på dem och gå igenom dem igen. 

Filipperna 1:6

6. Jag är övertygad om detta, att han som har börjat ett gott verk i er ska fullborda det intill Jesu Kristi dag.

Gud lämnar oss aldrig. Aldrig. Han fortsätter utveckla oss under våra liv, fram till Jesu Kristi dag. 

Det här är en viktig sanning. 

Filipperna 1:21

21. För att leva är för mig Kristus och döden en vinst.

Det här är Paulus filosofi om livet. Han levde efter den principen. Han sa att det skulle vara bättre för honom om han dog. Men han förstod att det var bättre för filipperna om han levde. 

Filipperna 1:29

29. För åt er är det givet för Kristi skull, inte bara att tro på honom, utan också att lida för hans skull.

Detta är inte nödvändigtvis vad vi vill höra. Men det är sanningen. Jag är väldigt tacksam för att Gud berättar sanningen. Det är inte alltid lätt att höra. Men sanningen är bäst för oss. Vi behöver höra sanningen. Gud säger den inte för att skrämma oss. Gud säger den faktiskt för vårt välbefinnandes skull. 

Filipperna 2:5

5. Var så till sinnes som också Kristus Jesus var.

Det kristna livet är det bästa livet. Men det är viktigt att vi lever det kristna livet som Jesus Kristus levde det. Hjärtat är väldigt viktigt. Men sinnet är också en viktig del av det kristna livet.

Filipperna 2:13

13. För Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, efter sin goda vilja.

Våra liv är inte våra egna. Vi köptes till ett pris. Gud är vår Herde och vår Fader. Vi är Hans barn.

Filipperna 3:3

3. För vi är de omskurna, vi som tjänar Gud i anden och berömmer oss av Kristus Jesus och inte förtröstar på köttet. 

Vi är dem vi är på grund av Guds nåd och Guds barmhärtighet. 

Efesierna 2:8-9

8-9. Ty av nåden är ni frälsta genom tron, och det inte av er själva, Guds gåva är det, inte av gärningar, för att ingen ska berömma sig. 

Filipperna 3:7

7. Men det som var en vinning för mig, det har jag för Kristi skull räknat som en förlust.

Vi föddes utan något. Vi kommer att lämna världen utan något. Allt som betyder något är vad vi gör med Jesus Kristus. 

Filipperna 4:4

4. Gläd er alltid i Herren. Och än en gång säger jag: Gläd er!

Vi lever i en värld som är förbannad av synd. Vi måste glädja oss i Herren. 

Filipperna 4:6

6. Var inte bekymrade för något, utan låt alla era önskningar bli kända inför Gud genom åkallan och bön med tacksägelse.

Hur viktigt är det att be? Väldigt viktigt. 

Amy Carmichael var missionär i Indien. Hon sa… 

”Bönen är dagens viktigaste handling. Ta bort bönen, och dagen kommer att kollapsa”. (Översatt: ”Prayer is the core of the day. Take prayer out, and the day would collapse”.)

Filipperna 4:13

13. Allt förmår jag genom Kristus som ger mig kraft.

Vi diskuterade denna versen för två veckor sedan. Den är väldigt populär. Det är verkligen en jättebra vers. Men det är viktigt att vi förstår sammanhanget kring versen. 

Slutligen…

Filipperna 4:19

19. Och min Gud ska fylla alla era behov efter sin rikedom i härlighet genom Kristus Jesus.

Vi får inte alltid vad vi vill. Men vi får alltid det vi behöver.

Paulus brev till filipperna är verkligen ett nödvändigt brev för idag.

Filipperna 4:14-19

”14. Men ni gjorde rätt som deltog i min bedrövelse.
15. Och ni filipper vet också, att i evangeliets första tid, när jag reste från Makedonien, hade ingen församling utom ni en sådan gemenskap med mig att det kunde föras räkenskap över givet och mottaget.
16. För också i Thessalonike skickade ni mig både en och två gånger vad jag behövde.
17. Inte för att jag söker efter en gåva, utan jag söker frukten som överflödar för er räkning.
18. För jag har allt och det i överflöd. Jag har mer än nog, sedan jag av Epafroditus har tagit emot det som kom från er, en ljuvlig doft, ett väl mottaget offer, välbehagligt för Gud.
19. Och min Gud ska fylla alla era behov efter sin rikedom i härlighet genom Kristus Jesus.”

Kyrkan i Filippi var en bra kyrka. Det finns ingenting i brevet som Paulus skrev till dem som får oss att tänka något annat. Det finns ingen perfekt kyrka, men den här kyrkan var särskilt bra. Låt oss titta på varje vers och överväga vad de betyder. 

Titta igen i vers fjorton. 

”14. Men ni gjorde rätt som deltog i min bedrövelse.”

Det är nödvändigt att förstå den tid som denna versen hänvisar till. Titta gärna tillbaka på verserna tre till fem i det första kapitlet. Lägg märke till vers fem. Vad skrev Paulus?

”5…från första dagen ända till nu. ”

Vad betyder det? Det kan kanske betyda flera saker. Men jag tror att Paulus hade några särskilda saker i åtanke när han skrev detta.

Vänd sedan tillbaka till kapitel fyra och titta i vers femton. 

”15. Och ni filipper vet också, att i evangeliets första tid, när jag reste från Makedonien, hade ingen församling utom ni en sådan gemenskap med mig att det kunde föras räkenskap över givet och mottaget.”

Kyrkan i Filippi var mycket speciell för Paulus. De hade inte mycket, utan de gav mycket åt Paulus och för evangeliets skull. Det började först när de trodde på Jesus Kristus. 

Titta i Andra Korintierbrevet 8:1-5

”1. Dessutom, bröder, vill vi att ni ska känna till den Guds nåd som har getts åt församlingarna i Makedonien,
2. fastän de har varit prövade av stor nöd, så har deras överflödande glädje mitt under djup fattigdom så flödat över, att de med uppriktigt hjärta har gett rikligen.
3. Efter sin förmåga, det intygar jag, ja, över sin förmåga har de gett, och helt frivilligt.
4. Mycket enträget bad de oss att vi skulle ta emot denna gåva och deras deltagande i hjälpen till de heliga.
5. Och de gav inte endast vad vi hade hoppats, utan sig själva gav de först åt Herren och sedan åt oss genom Guds vilja.”

Kyrkorna i Makedonien bestod av Filipperna, Thessalonikerna, och kyrkan i Berea. Så de hjälpte honom trots att de inte hade mycket att ge. Att hjälpa andra kristna är ett sätt att ha gemenskap med varandra. Filipperna gav till Paulus eftersom de älskade honom och de älskade Jesus Kristus och Hans evangelium. De förstod att evangeliet kunde spridas med deras hjälp. 

Titta på verserna sexton och sjutton. 

”16. För också i Thessalonike skickade ni mig både en och två gånger vad jag behövde.
17. Inte för att jag söker efter en gåva, utan jag söker frukten som överflödar för er räkning.”

Ämbetet för att generera gemenskap mellan givaren och mottagaren. Paulus var arbetaren. Fröna är evangeliet. Filipperna gav till Paulus och gav honom energi när han behövde det. Så de var båda lika viktiga. 

Så att ge var ett sätt för Paulus och Filipperna att dela gemenskap i evangeliet. 

Vad var ett annat sätt som Paulus och Filipperna delade gemenskap tillsammans? Filipperna led också för Jesu skull, precis som Paulus hade gjort. Jag tror verkligen att detta var en viktig anledning till att Paulus hade höga tankar om Filipperna. 

Ett tredje sätt som de delade gemenskap tillsammans var genom bön.

Titta på vers arton. 

”18. För jag har allt och det i överflöd. Jag har mer än nog, sedan jag av Epafroditus har tagit emot det som kom från er, en ljuvlig doft, ett väl mottaget offer, välbehagligt för Gud.”

Att ge är ett sätt att tjäna Gud. Det är väldigt viktigt att ge för Kristi skull. Men jag skulle vilja nämna något annat. Något om Epafroditus. Det verkar som att han kanske var kyrkans herde/pastor. Han älskade sin kyrka och tjänade kyrkan. Han tjänade också Paulus och försåg honom med det han behövde. 

Ett tredje sätt att dela gemenskap i evangeliet är att tjäna varandra.

Vi har tittat på tre sätt att ha gemenskap i evangeliet.

Slutligen titta på vers nitton. 

”19. Och min Gud ska fylla alla era behov efter sin rikedom i härlighet genom Kristus Jesus.”

Hur kan vi gör det? Endast genom Jesus Kristus.

Filipperbrevet 4:8-9

”8. För övrigt, bröder, allt som är sant, allt som är värt aktning, allt som är rätt, allt som är rent, allt som är värt att älska, allt som är lovvärt, och om det finns någon dygd och något som förtjänar att prisas, tänk på det.

9. Gör det som ni både har lärt och tagit emot och hört och sett hos mig, och fridens Gud ska vara med er.”

Vers åtta är en speciell vers för mig. Jag memorerade vers åtta för länge sedan. Så ofta hör man om hjärtat när man pratar om det kristna livet, och hjärtat är verkligen väldigt viktigt. Men sinnet är också väldigt viktigt. Så att hjärtat och sinnet kan arbeta tillsammans. Till exempel, hur kan man tro på Gud om man inte vet någonting om Gud? Det är omöjligt. 

Titta i Filipperbrevet 2:5

”Var så till sinnes som också Kristus Jesus var…”

Därför är den kristnes sinne viktigt. 

Det är möjligt att filipperna behövde tänka på bra saker. När vi tänker på bra saker kan det hjälpa oss. 

Tänk på allt som är sant. Sanningen är alltid viktig. I varje situation är det viktigt att leta efter vad som är sant. Man vill aldrig tänka på en lögn eller tro på en lögn. Samma princip gäller också för vishet. 

Titta i Jakobs brev 3:17

”Men visheten som är från ovan är först ren… ”

Sanningen är viktig i livet. Den är viktig i det kristna livet. 

Paulus fortsätter att skriva att vi borde tänka på allt som är värt aktning, och allt som är rent, och allt som är värt att älska, etc. Huvudprincipen är att det är viktigt för den kristne att tänka på rätt saker. 

Jag är ingen läkare. Men jag har hört många gånger att sinnet är en muskel. Liksom alla andra muskler måsta sinnet tränas. Jag ser inte detta som en befallning, utan jag ser det som en vana och ett sätt att leva.

Jag ser detta som en livsutövning (livsmetod) och en färdighet som kan utvecklas.

Titta en gång till i vers nio Filipperbrevet 4:9.

”Gör det som ni både har lärt och tagit emot och hört och sett hos mig, och fridens Gud ska vara med er.”

Paulus var inte bara en apostel utan han var ett bra exempel på hur en kristen ska vara. Han sa till dem att titta på honom och göra som han gjorde. Paulus gjorde det han predikade. Det är det inte alltid lätt att göra! Men Gud använde Paulus på ett mäktigt sätt. Paulus skrev tretton brev i det nya testamentet. Det var verkligen inte av misstag. Kanske är det därför som så många människor tittar i Paulus brev efter instruktioner och vishet i det kristna livet.

Låt oss mata våra sinnen med god mat! Låt oss träna våra tankar att tänka på de saker som nämns i denna underbara vers.

Varje dag påminns vi om hur sköra vi människor är. Varje dag hör vi om människor som dör i pandemins tecken, eller människor som blir mördade. Vi hör också om människor som dör i cancer, eller i fasansfulla olyckor.
Det som grämer en mest, är av vetskapen att många av dessa människor aldrig fick lära känna Jesus Kristus! Vilket är det mest bedrövligaste som finns i denna värld. Utan Jesus går man nämligen förlorad. Att gå förlorad måste vara det värsta öde man kan gå igenom som människa!

Jesus är ju densamme igår, idag och för all evighet. Likaså är Guds ord. Var inte orolig, Gud tar hand om dig. Vi påverkas ju alla av denna pandemi – men det är just nu vi ska sätta all vår tilltro till Jesus Kristus. Självfallet som kristna, så följer vi lagar i det land vi bor i, det vet vi att det står i Skrifterna. Men det innebär inte att vi tillåts gräva ner oss i pandemin. Vi lever för Jesus, vi gör vad vi kan av egen kraft för att undvika smittan, men i det stora hela är det Gud som beskyddar oss. Vi förlitar oss på Honom. Tillsammans är vi lite starkare. Därför fortsätter vi att träffas online, vi håller Gudstjänster, bönemöten och vi har gemenskap – vilket är oerhört viktigt för oss som församling. Vi ber för Sverige och våra ledare. Det må finnas mycket vi inte håller med om, men vi måste be för våra ledare. Gud kan ge vishet till vem som helst, när som helst. Bed för Sverige!

Må Gud välsigna er kära läsare!

Vi tänker extra mycket på vad Jesus gjorde för oss. Hans död och återuppståndelse är det som behövdes för att skänka oss människor frälsning! Vilken kärlek Gud besitter! Tack Fader!

Vi är tacksamma för FRÄLSNINGEN som ger oss evigt liv. Må ni alla må väl och Gud välsigne er! På samma sätt som Gud räddade det judiska folket och höll dem säkra i Egypten innan de blev frisläppta, på samma sätt räddar han människor idag. Det är endast via Jesus vi kan få evigt liv. Amen!

Det har varit ett händelserikt år. Vi har sett nya skapelser – barn i församlingen. Vi har haft besök på Zoom ifrån ett flertal olika personer, ifrån olika länder och städer. Men det är lite kämpigt emellanåt att helt träffas digitalt. Vi människor är ju sociala varelser och det är så Gud har skapat oss. Vi behöver varandra, det är därför församlingen är så viktig för varje pånyttfödd individ! Vi hämtar kraft i varandra och vi stöttar varandra.

Men i pandemitider så får man vara uppfinningsrik och kreativ. Vi håller även våra bönemöten nu online och det har varit till stor välsignelse! Nu kan vi fokusera på bönen och på Gudstjänsterna ser vi verkligen hur Gud svarar på bön. Det vet man ju oftast att han gör, men man glömmer så lätt detta. Vi vill se människor komma till tro. Just nu tänker människor på liv och död, när så många människor tragiskt har lämnat oss p.g.a. coronaviruset. Men många människor har lämnat oss i andra sjukdomar och fasansfulla händelser. Hjälp oss att be att Gud använder oss. Så att vi kan visa vägen till Jesus – världens Frälsare! Att vi följer honom lydigt och att vi kan vara ljus så att andra kan finna Honom i mörkret.

Mvh
Ordföranden/Skribent