Abraham

Hebreerbrevet 11:8-19

8. Genom tron var Abraham lydig då han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han gav sig iväg utan att veta vart han skulle komma.
9. Genom tron levde han i det utlovade landet som i ett främmande land. Och bodde i tält med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte,
10. för han väntade på staden med de fasta grundvalarna, vars byggmästare och skapare är Gud.
11. Genom tron fick också Sara själv kraft att bli mor till en avkomma, och fast hon var överårig födde hon, för hon litade på honom som hade gett löftet.
12. Därför fick han också, denne ende man som dessutom var så gott som död, så många avkomlingar som stjärnorna på himlen och så oräkneliga som sanden på havets strand.
13. I tron har alla dessa dött utan att ha fått vad som var utlovat. De hade bara sett det i fjärran och trott på det och hälsat det och bekänt att de var gäster och främlingar på jorden.
14. För de som säger så visar att de söker ett hemland.
15. Och, i sanning, om de hade menat det land som de kommit ifrån, så hade de haft tid att vända tillbaka.
16. Men nu längtade de till ett bättre, det himmelska. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har ställt i ordning en stad åt dem.
17. Genom tron bar Abraham fram Isak som offer när han blev satt på prov. Sin enfödde son bar han fram som offer, trots att han hade fått löftena,
18. och till honom hade det blivit sagt: Genom Isak ska säd uppkallas efter dig.
19. För han tänkte att Gud var mäktig att också uppväcka från de döda. Därifrån fick han också honom tillbaka, bildligt talat.

Det finns två fall i detta avsnitt som talar om Abrahams tro på Gud. Avsnittet berättar också om Saras tro på Gud när hon blev gravid. Abraham är en viktig figur i Skrifterna eftersom hans tro på Gud är ett exempel för oss.

Abraham är den förste av patriarkerna. Han är far till patriarkerna. Fastän mänskligheten börjar med Adam, börjar nationen Israels historia med Abraham. Det var genom nationen Israel som Gud uppenbarade sin moraliska, civila och ceremoniella lag, som vittnar om hans vilja och sätt. Det var genom Israels nation som Gud uppväckte Messias, som uppfyllde lagen. Och det var genom nationen Israel som Evangeliet först spred sig till hedningarnas nationer. Det skulle vara svårt att förstå Bibelns Gud utan att faktiskt läsa Bibeln. Och Bibeln talar mycket om Guds utvalda folk Israel, ur vilket Abraham är den förste patriarken.

Så det är viktigt att förstå vad Bibeln säger om Abraham, särskilt om hans tro på Gud. Både Gamla- och Nya Testamentet betonar Abrahams tro på Gud. Paulus brev till romarna berättar att alla som tror på Kristus Jesus blir Abrahams andliga säd. Det betyder att vi blir Abrahams barn genom tron. 

För att förstå detta bättre skulle det vara fördelaktigt att läsa Romarbrevet kapitel 4. Men den primära sanningen finns i verserna 16-17, som säger…

16. Därför är det av tro, för att det ska vara av nåd, och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för den som är av lagen, utan också för den som är av Abrahams tro, han som är allas vår far –
17. som det står skrivet: Jag har satt dig till en far för många folk – inför Gud som han trodde på, honom som gör de döda levande och kallar på det som inte är till, som om det var till.

Hur är en troende i Jesus Kristus ett barn till Abraham? Vi är visserligen inte biologiska barn, vi är ju hedningar. Men vi är andliga barn. Vi har trott på Gud på samma sätt och i samma tro.

i Galaterbrevet 3:6-9 förklaras samma viktiga sanning.

6. Så var det med Abraham, han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.
7. Därför ska ni veta att de som är av tro, de är Abrahams barn.
8. Och då Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig ska alla folk bli välsignade.
9. Så blir då de som är av tron välsignade tillsammans med den troende Abraham.

Det skulle vara mycket svårt att förstå Abrahams tro utan att förstå Guds löfte till honom. Abrahams tro var inte en blind tro eller en ogrundad tro. Men det var en tro som baserades på löftet från Gud själv. Vi läser om detta löfte i 1 Moseboken 15:5-6.

5-6: Och Herren förde honom ut och sade: Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika skall dina ättlingar bli. Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.

Denna vers beskriver Guds löfte till Abraham. Men Gud ger detta löfte igen till Abraham i 1 Mos 22: 16-18.

16-18: Jag svär vid mig själv, säger Herren, att eftersom du gjorde detta och inte vägrade mig din ende son, skall jag välsigna dig och göra dina ättlingar talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och dina ättlingar skall inta fiendens städer. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som dina ättlingar har fått. Detta skall ske därför att du lydde mig.

Under detta tillfälle lovade Gud vid sig själv, vilket innebar att han avlade en ed som inte kunde brytas. Vi läser om detta igen i Hebreerbrevet 6:13-14.

13. För när Gud gav löftet åt Abraham, svor han vid sig själv, eftersom han inte hade någon större att svära vid,
14. och sa: Sannerligen, jag ska rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.

Vilka var de viktigaste särdragen för Abrahams tro?

Abraham trodde helhjärtat på Gud och endast på honom – ingenting eller ingen annan.

Abraham trodde villkorslöst på Guds ovillkorliga löfte. Gud gav Abraham ett löfte som inte var baserat på villkor för lydnad, utan på tro. På samma sätt trodde Abraham Gud med sitt hjärta och försökte inte tillfredsställa Gud med goda gärningar eller förtjäna Guds löfte med goda gärningar.

Abrahams tro på Gud framträdde starkt i hans handlingar, framför allt i 1 Moseboken 22 när han erbjöd sin son Isak i lydnad till Guds befallning. Detta var en handling (eller ett verk) av tro, Abraham gjorde något utåt i trogen lydnad till en trogen Gud. Abraham litade på att Gud HERREN SEBAOT, skulle förse honom med ett brännoffer.

Sara omnämns också i Hebreerbrevet 11. Det var hennes tro på Gud som är så viktig för oss att förstå. Precis som maken Abraham, hade Sara tilltro på Guds trofasthet. Gud lovade och Sara trodde på hans löfte.

Abraham hade kunskap om Gud och Hans löfte. Han trodde att Guds löfte var säkert. Han hade förtroende för Gud att Han skulle uppfylla sitt löfte. Och han vilade i det löftet.